Graviditet,Förlossning min Agnes <3
Graviditet.
min graviditet var kanon. jag gick till vecka 42+0. exakt.
jag hade inte några direkt problem under min graviditet,
jag hade mest ont i slutet dåalla foglossningar kom.
lyckan var total den sommardagen i Juli -12 då jag fick mitt positiva besked att jag var gravid.
jag vet inte riktigt vad jag tänkte men jag kommer ihåg att jag grät och skrek i telefonen tillmin sambo att jag ska bli mammaoch vi var gravida.
jag hade mest ont i slutet dåalla foglossningar kom.
lyckan var total den sommardagen i Juli -12 då jag fick mitt positiva besked att jag var gravid.
jag vet inte riktigt vad jag tänkte men jag kommer ihåg att jag grät och skrek i telefonen tillmin sambo att jag ska bli mammaoch vi var gravida.
jag fick gå hemi från jobbet i februari redan då hade jag ca 4 veckor kvar till BF men jag kände att det inte gick, (jobbade inom hemvård) jag fick en tid hos förlossningen en morgon kl 8 för att kolla upp varför jag hade så frukansvärt ont,men det visade absolut inget. sjukskrevmig en vecka och gick hem för att vänta på att förlossningen skulle komma igång.... vilket ledermig in på....
Förlossningen.
Förlossningen.
jag hade gått hemma i 6 veckor nu utan att något hade hänt, jag hade bara jäkligt ont.
men söndagen den 7/4 runt ca 15 på em började jag få riktigt ont.
jag började klocka smärtorna som då låg på värkar upp till 1 minut, med 2-5 minuters mellanrum.
jag ringde då förlossningen och fick till svar att jag skulle hoppa in i en varm dusch,ta två alvedon och avvakta med en vetekudde.
jag gjorde detta men det blev bara värre och värre och tillslut stod jag inte ut längre. då var klockan 01 på natten.
jag gjorde detta men det blev bara värre och värre och tillslut stod jag inte ut längre. då var klockan 01 på natten.
jag ringde då in igen och fick åka in, så jag väckte min sambo, men vi tänkte aldrig på att vi kasnke skulletagit med hunden för att lämna han hos någon av våra nära, utan vi fick ringa till en väldigt underbar vän klockan 03 pånatten som kom och hämtade våra nycklar och åkte hem till hunden och sov härmed han tills min mamma slutade jobba dagen efter.
jag klaradeinte av att vänta på kompisen så sambon fick stå kvar ute tills hon kom, jag gick in och pratade med barnmorskan lite och fick ett CTG på magen.
CTG:t uppfattade inte bebis hjärtfrekvens och mitt vatten hade inte gått än, så vi bestämde oss för att ta hinnan och fästa en elektrod på barnets huvud. nu var klockan runt halv 4 - 4 på morgonen.
vid kvart över ca kvart över 5 på morgonen gick barnets hjärtfrekvens ner från 150 till 60 och låg däroch pendlade mellan 60 och 80.
vid kvart över ca kvart över 5 på morgonen gick barnets hjärtfrekvens ner från 150 till 60 och låg däroch pendlade mellan 60 och 80.
så ett helt läkarteam stormade in i förlossningsrummet och tvingade mig på alla fyra med nån mask för ansiktet och jag vet inte ens vad den innehöll om det var syrgas eller vad det var.
dom informerade mig då om att ett urakut kejsarsnitt kan bli aktuellt om barnets hjärtfrekvens inte gick upp till normalt igen inom 7 minuter, 7 minuter gick och jag rullades ut ur förlossningsrummet oc in i operationssalen.
det sista jag hann att säga till min sambo var att jag var livrädd.
dom informerade mig då om att ett urakut kejsarsnitt kan bli aktuellt om barnets hjärtfrekvens inte gick upp till normalt igen inom 7 minuter, 7 minuter gick och jag rullades ut ur förlossningsrummet oc in i operationssalen.
det sista jag hann att säga till min sambo var att jag var livrädd.
jag såg paniken i hans ögon samtidigt som han försökte hålla sig lugn för min skull.
jag fick kasta mig upp på operationsbordet där dom klädde av mig och satte in venkatetrar och hälsade glatt på mig och satte en till mask för mitt ansikte och bad mig ta långa djupa andetag,jag hör dom prata lite smått och känner hur dom förbereder lite på mig, och det sista jag kommer ihåg är att narkosläkaren säger till mig "-nu kommer du sova gott, vi ses sen!" sen hör jag att hon säger till kollegan "-ta allt du, det är lika bra" sen kände jag att det pirrade i hela ansiktet och sen minns jag inget mer.
jag kommer ihåg lite vagt att jag skrek att jag hade ont när jag precis vaknat upp inne i operationssalen,
sen är det svart igen, sen vaknar jag på uppvaket och ser min älskade sambo sitta vid mig och håller min hand.
jag får morfin för smärtan och blir lite rolig på den, och är ändå lite groggy.
till slut säger min sambo att det finns någon som vill träffa mig och där kommer dom med min underbara dotter Agnes.
Agnes.
vi rullas in på förlossningen igen och jag får något dropp av något slag.
och sen kommer kirurgen in till oss och förklarar vad det är som har hänt och vad dom gjort och hur det gick.
allt hade gått bra och så, jag hade fått lite skador på livmodern som hon hade sytt igen jättefint och det skulle inte va några problem till nästa graviditet, honhade sytt igen mig jättefint med stygn på insidan så ärret kommer inte att synas speciellt mycket, och ajg förlorade en och en halv liter blod så järnbrist utan dess like.
jag hade kateter och venkatetrar och slangar och plåster och blod överallt kändes det som. lite läskigt när man väl "nyktrat" till och inte i halsen utan intubationen i halsen. usch sen hamnade vi på BB och Agnes mådde jättebra.
Ammingen kom igång istort sett direkt, och jag kom upp ur sängen redan efter 12 timmar efter snittet.
Ammingen kom igång istort sett direkt, och jag kom upp ur sängen redan efter 12 timmar efter snittet.
vi åkte hem redan 2 dagar senare vi låg inne mellan måndag och onsdag 8-10/4.
Nu har vi varit hemma i 2 veckor och allt går jättebra.
vi är stolta föräldrar till:
Agnes Siv Maria W-B. född den 8/4-13 05:38
hon vägde 3310 gram och var 51 cm lång.
Agnes Siv Maria W-B. född den 8/4-13 05:38
hon vägde 3310 gram och var 51 cm lång.
våran lilla snuttegumma <3 lyckan är total
